Det finns en bro som går från jorden till himlen och den kallas för Regnbågsbron.

                När ett djur som varit särskilt betydelsefull för dig dör, så kommer det till Regnbågsbron.
          Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.

                        Där finns mat, vatten och solsken och våra vänner har det varmt och skönt.
                     Alla djur som har varit sjuka och gamla får tillbaka sin hälsa och blir unga igen.
                       De djur som har varit skadade eller handikappade blir åter friska och starka.

           Djuren är lyckliga och leker med varandra hela dagarna, det är bara en sak som dom saknar,
                            personen som de älskade och blev älskad av här på jorden

                Alla djuren springer omkring och leker tillsammans, tills en dag då någon av djuren 
                  plötsligt stannar upp och börjar nosa i luften, öronen står rakt upp och ögonen
                                                    blir intensiva och nyfikna.
                               Plötsligt så lämnar ett utav djuren gruppen... han har sett dig.

                 Han springer allt fortare och fortare. Han nästan flyger fram över det gröna gräset...
                                     Du och din speciella vän möts igen i en lycklig återförening,

                                      Ni kramas och pussas om och om igen och lyckan är total..
                             Ni dansar runt i det gröna gräset och skrattar tillsammans av lycka.

           Du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge har varit frånvarande
                                              från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.

                                               
                                              Ni går över Regnbågsbron tillsammans... 

                                    Med vetskapen om att ni aldrig mer behöver skiljas åt.

                                                      Skriven av William N Britton